Ibland när jag går och funderar på nåt eller om nåt händer så kommer alltid tanken upp om att, "det här måste jag skriva i bloggen". Men lika snabbt kommer även tanken på att varför vill jag det?

Jo för mig är det dels att skriva av sig lite, men framförallt för att kanske få lite input och kommentarer från andra ute i landet. Det skulle vara så skönt att få höra nån annans version av det man går och grunnar på.

Men det händer sällan, eller aldrig att man får nån kommentar. Har tänkt att förmodligen är mina tankar inte så intressanta, så kan det ju såklart vara. Men jag började kolla runt lite på andra bloggar och upptäckte att det kommenteras väldigt lite.

Så då undrar jag, är det bara jag som vill ta del av andras erfarenhet av det jag tar upp? Eller är det egentligen bara så att vi lite till mans är bara nyfiken? Då blir ju egentligen bloggandet ganska ointressant, då iallafall jag känner att man kan hjälpa varandra att antingen göra nåns dag eller att komma med egna erfarenheter och kanske några glada tillrop.

Så varför bloggar ni, ni som är inne och läser detta??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sheldon var förväntansfull inför julen. Kanske det kunde finnas en liten godbit till honom också bland alla julklappar     Bullbak blev det också. Trots att mannen i huset tyckte det var onödigt eftersom vi inte äter fikabröd. Men jag tycke...

          Åh vad jag skulle vilja gå ner några kilon. Inte så himla många, men några iallafall. Men allvarligt, hur kan det vara så svårt, eller vad gör jag för fel?? Jag rör mig relativt mycket, har ett otroligt tungt och rörligt jobb. Cyklar t...

Nu när höstmörkret har kommit så sitter jag gärna i soffhörnet med mina stickor. Här är några exempel på mina alster som kommit till under höstmörkret ? Strumpor och mössa kommer att behövas i vinter En liten babysommarklänning som ska bli en pres...

Ja det börjar jag att fråga mig själv mer och mer. Jag gillar inte närhet. Så illa är det. Hur mycket jag än tycker om, ja t.om älskar en person, så är jag så sjukt obekväm när det gäller närhet. Varför är jag så?? Jag hatar att vara sån, föraktar...

Ibland, nej faktiskt för det mesta egentligen, så tycker jag inte att jag riktigt räcker till som föräldrar. Känns som om jag inte har nåt att tillföra. Får för mig att barnen på nåt sätt vill nå fram till mig, men att jag inte ser eller har förmåga...